I förmiddags tog jag den manuella häcksaxen med mig ut. Mitt första klipprojekt blev att forma till praktspirean som är planterad framför delar av kanstanjestaketet. Just den här sorten heter 'Little Princess' och blir inte så hög, men växer på ett väldigt fint "kuddigt" sätt som gör att en passar jättebra som kantväxt. Den blommar dessutom med ljuvligt ljusrosa blommor under juni och juli. Jag funderar på att flytta på spansknävorna och fortsätta med 'Little Princess' hela vägen längs staketet istället.
Den uppstammade hasseln bakom spirean klippte jag ner rejält redan för ett par veckor sedan, och Constance Spry-rosen som klättrar på rosbågen likaså. De har båda fått växa fritt i ett par år nu, så det var dags för en rejäl frisering. Sen hinner man knappt vända ryggen till, så har hasseln växt sig dubbelt så hög igen.
Jag har också en kant av 'Little Princess' planterad till höger om grusgången ner i moraset. Den ljusgröna tuvan i gruset är en bergklint, som växer i en skreva vid den lilla stentrappan. Jag har inte hjärta att ta bort den, för den kommer tillbaka varje år och det är så himla fint när den blommar där.
På sidorna in mot den stenlagda hörnan bakom växthuset hade buskarna tagit över helt och växt ut så att grusgången nästan hade försvunnit helt. Till vänster växer det en rad med björspirea och till höger norsk brudspirea, och jag klippte ner båda två ganska rejält. Spirea är ju världens tacksammaste häckväxt, för den tål nästan hur hård behandling som helst och kommer igen och blir grön och frodig på nolltid.
Mot stenkanten framför brudspirean växer det några nävor. En kal jordfläck trollade jag bort för stunden med ett flätat pilklot.
Jag älskar hörnan bakom växthuset, som kom till som ett helt och hållet spontant projekt (som så mycket annat i vår trädgård), när vi fick ett gäng betongplattor av några goda vänner för ett par år sedan. Då provade jag att plantera timjan i springorna mellan plattorna, men det tog sig aldrig riktigt. Det är nog för skuggigt under träden.
I hasseln, som har växt upp till ett helt litet träd, har jag hängt gamla loppislyktor som inte används på annat sätt än att de är charmiga dekorationer. De har fått hänga ute hela vintern och har blivit lite gröna, men vad gör väl det. Grönt är ju fint! Hasselträdets krona försöker jag hålla efter med jämna mellanrum, så att det inte sticker i väg för mycket på höjden. Det börjar nog snart bli dags att klippa det igen.
Under hasseln har jag formklippt en liten uppstammad hagtorn, som dessutom fick en "krage" av en bottenlös gammal tunna för ett par år sedan. (Inte för att den fyller någon som helst funktion, men det ser trevligt ut.) Marken är täckt av murgröna, precis så där trolskt som jag hoppades att det skulle bli när jag planterade den. Några aklejor har visst också bestämt sig för att det här är ett bra ställe att växa på.
Utsikten från den gröna trädgårdsstolen är inte lika angenäm, haha! Grusgången slutar tvärt och moraset tar över, med visset fjolårsgräs och torra gullriskäppar. Ett av årets projekt ska bli att fortsätta grusgången bort mot bastustugan, som skymtar i bakgrunden. Den alldeles för höga trästolpen fungerar som stöd åt ytterligare en uppstammad hagtorn, som mest ser ut som en liten bonsai.
Sen började det regna. Ganska rejält, dessutom. Men regn gör ju trädgården ännu lummigare, och ljuset som uppstår är nästan lite magisk. Dessutom hade jag ju hunnit klippa klart, så det gjorde inte så mycket att jag fick återvända in.
Tack vare regnet hann jag klämma de tre sista delarna av "Normala människor" på SVT Play, som mycket välförtjänt har blivit vårens mest omtalade TV-serie, både i "gammelmedia" och på sociala medier. En otroligt fin berättelse, med ett underbart långsamt berättartempo och två unga skådespelare som är så äkta i sin gestaltning att man bara vill gråta. Se den!