Att jobba hemifrån de senaste två månaderna har gått förvånansvärt bra. Man är onekligen ruskigt effektiv när man får jobba helt ostört. Ofta tappar jag tiden helt och missar att ta mina kafferaster. Två dagar i veckan brukar jag vara på min arbetsplats, men i övrigt är det hemma vid köksbordet som gäller. Fast idag, när det plötsligt kändes som sommar på riktigt, flyttade jag ut till bastustugan. Där kunde jag sitta med öppen dörr och härlig utsikt ut i det gröna. Vilken underbar arbetsplats!
Övergången till distans har funkat alldeles utmärkt för mina vuxna SVA-elever, som jobbar mot en lärplattform även i vanliga fall. Allt material och alla uppgifter fanns redan upplagda där, så det har bara varit att tuta och köra. Idag hade jag videokonferens med några av dem. De där digitala mötena hör onekligen till veckans höjdpunkter. Jag är digital i det mesta, men jag älskar fortfarande min analoga kalender, där jag kan göra planeringslistor och skriva upp kom-ihåg-saker. I år har jag en solgul variant från Moleskine, som är helt underbar. För första gången någonsin är jag inte sugen på att byta kalender till hösten.
Idag kom jag iallafall ihåg att dricka kaffe. Det gjorde jag sittandes på bänken utanför stugan, där det var riktigt varmt och gott i solen. Där är det så mysigt att sitta och spana, både på trädgården och upp mot gatan, där människor går förbi på trottoaren ibland. Då känner man sig inte så isolerad. Fast det där med att sitta i isolering hemma är inte direkt något jag lider av. Jag älskar ju att vara hemma.
Till lunch baxade jag äntligen ut parasollet från källaren och satte mig vid bordet på uteplatsen. Dagens rätt bestod av fil och flingor. Så blir det ibland, när man inte orkar hitta på något annat. Buxbomkloten är utställda på prov, för att se om det skulle kunna bli bra att göra en slags "entré" in till uteplatsen. Planen är i så fall att gräva ut från päronträdet och från rabatten på andra sidan. Fast jag har inte bestämt mig för om det blir så. Egentligen hade jag velat ha gamla fina grindstolpar i granit, men sådana trollar man ju inte fram i en handvändning. Dem vi har ute längs vägen vill jag ju inte ta, för de är fina där de är.
Dagens gåta är för övrigt hur knoppen på parasollet har lyckats ändra färg över vintern. När jag skruvade på den idag var den plötsligt avocadogrön, och det var den då rakt inte förra sommaren. Men inte mig emot. Det ser ju riktigt piffigt ut.
Blir det fint väder imorgon också, så arbetar jag nog från stugan igen. Det kan ju bli en helt ny rutin. Nästan som att gå till jobbet, med den fördelen att man inte behöver åka kommunalt, hihi!: