Jag tillhör kategorin människor, som bara stänger dörren om växthuset i oktober/november och lämnar allt precis som det är över vintern. Det innebär att det står mögliga gamla tomatplantor där inne, när man öppnar dörren igen framåt vårkanten, och det innebär i sin tur att man får tömma ut rubbet, skura av allt rejält och spola med trädgårdsslangen, innan man kan börja flytta in saker igen. Igår tog jag mig an det projektet.
Jag är den första att erkänna att mitt växthus är lika mycket ett tittskåp och en plats för njutning, som en plats för odling. Men det ena behöver ju faktiskt inte utesluta det andra. Bordet är utmärkt som arbetsyta när man vill stå och greja med något, och i hyllan förvarar jag snören, tomatgödning, redskap, uppbindningsgrejer och annat man vill ha nära till hands i sin köksträdgård.
Så mycket växter har jag inte vågat sätta in i växthuset än, men sen blir det faktiskt både tomater, paprika och gurka här inne, och kanske en och annan chiliplanta. Jag brukar ställa krukorna på bänkskivan ovanpå symaskinsbordet och direkt på marken mot väggen där stolen och de gröna vattenkannorna står nu. Det är alldeles lagom mycket att hålla reda på för mig. I krukan utanför växer en självsådd bokplanta, som är uppgrävd hos grannarna i norr. Moderplantan är en blodbok, men min lilla kompis är mest grön.
Zinkvattenkannor kan man ha hur många som helst. (Eller hur, Isa? 😉) Tre av mina fem (som gärna får bli ännu fler till antalet i sommar) ställde jag utanför växthuset. Den observanta noterar säkert att jag även har två andra vattenkannor inne i växthuset, för säkerhets skull. Dem använder jag faktiskt på riktigt, medan zinkkannorna mest får stå och vara dekorativa.
Det gamla vita trädgårdsbordet med ribbad bordsskiva gav upp för gott igår. Jag har försökt lappa och laga ihop benen på det två somrar i rad, men nu är det bortom all räddning och har brakat ihop helt. Det är ju då det är tur att jag har ett helt lager av extra trädgårdsmöbler att plocka av inne i ladan, hihi! I år får det bli ett litet cafébord (loppisfyndat så klart) istället, vilket ändå är bättre på ett sätt, eftersom det inte tar lika mycket plats. Stolarna som tillhörde det gamla bordet går dock fortfarande att använda.
Jag passade på att kratta till gruset utanför lite grann, och innan jag gick in för dagen rensade jag upp i jordgubbslandet och gödslade det. På bågarna spänner jag upp blått nät sen, när bären kommer. Vi brukar nämligen ha besök av tjuvaktiga fåglar i köksträdgården...
Andra halvan av köksträdgården, där övriga pallkragar och komposthörnan finns, är inte lika nystädad och fin. Det får bli ett nytt städprojekt framöver. Men inte mig emot, för just den här delen av trädgården är det riktigt mysigt att gå och pyssla i. Jag låtsas att det är min lilla koloniträdgård, hihi!