Vilka vår- och sommarblommor som hamnar i krukorna i min trädgård, varierar från år till till år. Jag är typen som handlar vad som är snyggt i affären för tillfället, och jag spanar alltid på utbudet både i mataffären, i blomsteraffären, på torget och på plantskolan. En favorit från förra våren var de här varmt mörkröda penséerna, som blev så himla fina när jag planterade dem i en halvt glaserad lerkruka med öron. (Loppisfynd, så klart.) Jag brukar aldrig köra på rött, men just den här nyansen tyckte jag verkligen om. Dyker det upp sådana även i vår, kör jag gärna en favorit i repris.
Gyllenlack är en återkommande favorit sedan ett par år tillbaka. Det är nog nästan den mest tacksamma blomman jag varit med om, för den blommar ända från april till långt in på hösten. Jag har haft alla möjliga färger, men förra årets favorit var den här rosalila varianten.
En nyhet för mig förra sommaren var rosa svartöga. Eftersom det var så varmt och torrt, ställde jag den i skuggan, där den blommade snällt precis hela sommaren. Kan det bli finare än så här? Jag måste hitta en sådan i år också! Här syns även andra ständiga favoriter, som rosa grusnejlika, rosa rosenskära och rosa margueriter.
Salvia i alla tänkbara färger vill jag ha både i rabatten, i krukor och i hinkar. Ja, mest överallt faktiskt. Man kan helt enkelt inte ha för mycket salvia! När sommaren är över klipper jag ner dem och gräver ner plantorna i någon rabatt, och de kommer nästan alltid tillbaka året efter.
Daggsalvia brukar dela trädgårdsnördarna i två olika läger. En del älskar demn, medan andra tycker den är gräslig. Själv diggar jag den skarpt. Den blålila sorten ska det vara, för den är finast tycker jag. Den är också så himla tacksam och blommar månad ut och månad in, utan speciellt mycket fjäsk.
Femtunga (som finns i många olika färger) och ser kanske inte så lockande ut i jämförelse med mycket annat i affären, men den är också så otroligt tacksam. För mig som är extra svag för allt som är småblommigt, så är den perfekt.
När chokladblomman slog igenom för många år sedan, tänkte jag att det var en överreklamerad blomma. Nu har jag tänkt om. De svävande blommorna på höga stjälkar är ju så otroligt eleganta, och i somras kom det nya hela tiden. Den rosablommande oxalisplantan var också en trogen kompis hela sommaren. De hade nästan lite äktenskapstycke, de där två.
Kaskadpelargoner är också en favorit i krukorna om sommaren. De erbjuder liksom "extra allt" både när det gäller blomning och grönska. Jag betraktar dem som sommarblommor, för jag har faktiskt aldrig ens försökt att övervintra dem. Går det överhuvudtaget?
Jätteverbena vet jag att många är duktiga och frösår själva, men jag är alltid lat och köper färdiga plantor. Då får man lite storlek på en gång, och för mig som är otålig passar det bra. I somras satte jag plantorna i zinkhinkar och ställde dem på uteplatsen. I slutet av sommaren bildade de nästan en skir skärmvägg!
Och så småpetunian Million Bells så klart. Tröttnar man någonsin på den? Nä, jag tror inte det. Som små smällkarameller!
Jag längtar till tiden då man får börja spana efter nya vår- och sommarkompisar. Flera av förra årets favoriter dyker alldeles säkert upp i trädgården i år igen.