Vinterdikt

En vintersöndag

som en vintersaga vädermässigt.
Som en snödikt fast utan orden...

Jag sprang ut i skogen ensam på morgonen.

Det var så tyst, det var så vackert.

Bara jag, snön och några djur som lämnat spår på sin väg korsandes min.

Att vara ensam i en nyfallen snövärld är lite speciellt.

Alla ljud blir dämpade.

Alla gamla upptrampade stigar och välbekanta träd blir annorlunda.

Det är så vilsamt vackert.

Och det är ju ändå så vintern ska vara, den stillar längtan efter våren lite lite lite för den gör världen ljus och årstidsvacker.

Snön gör vintern till vinter.

Man ska ju krama träd, eller hur...

😉

Kände för en vinterdikt idag här på bloggen...

Letade,

men hittade inte många med vinter tema i....

Men här har ni en i alla fall...
En kort.

På den stängda portens handtag

fastnade mina händer

och på mitt hems tröskel

ligga mina tårar frusna till pärlor

- Selma Lagerlöf -

Det är inte lätt att hitta en dikt om vintern som är glad...

Finns kanske en anledning till det...

Men vet ni någon bra vinterdikt, glas som sorgsen, tipsa gärna.

😊

Jag tycker nog att körsbärskvistarna med sina rosa fjädrar blir ännu finare mot snön.

Kontraster som förstärker.

Vårtecken mitt i snön.

Men annars,

så står de här....

Mina fina blommande grenar, tills jag fyller på med fler.

Fler färger, fler grenar.

Hoppas söndagen bjudit på en bra dag.

Kram

PS;

Påminner om erbjudandet med köp tre rea varor betala för två.

Se mer info i tidigare inlägg.

💜