När man går och tycker att det inte har hänt så mycket under året är det extra roligt att scrolla bakåt i datorns fotobibliotek, för det är då man inser att man har fel. Våren 2017 såg det ut som på bilden här nedanför, när man stod och blickade ut över det otuktade området i trädgården. (Ni vet, den del av tomten som vi kallar "moraset".) Då var drömmarna om att bygga en bastu där nere fortfarande bara på just drömstadiet.
Sommaren 2018 ligger det plötsligt ett helt litet hus där nere! Det blev inte bara en bastu, utan en stuga som även fungerar alldeles utmärkt som gäststuga/extrarum/ateljé.
Sommaren 2017 hade jag en rosportal här som ledde ut i ingenstans. Det var förvisso charmigt och vackert på sitt sätt, men väldigt mycket igenvuxen tomt till ingen nytta.
När jag står på nästan exakt samma ställe idag kikar stugan fram där bakom snöbollsbusken, som har blivit lite uppstammad efter grävskopans besök. Den gamla rosportalen är borta, men ska så småningom ersättas av en i trä som är lite högre och lite bredare. Klätterrosen Rosenholm ligger vikt åt sidan (till vänster) och väntar.
2017 hade jag ställt två gamla trädgårdsstolar längst ner i moraset, för att skapa någon form av siktdjup i grönskan. Jag klippte gångar med gräsklipparen i ogräset, som inte alls var så tuktat och fint som på bilden hela tiden, utan alltid växte upp till en smärre djungel under säsongens gång.
2018 står stolarna fortfarande kvar på exakt samma ställe, men nu har det blivit mer som en mysig hörna bakom stugan. Här vill jag också göra iordning, och nästa sommar kanske jag till och med hänger upp en hängmatta mellan trädstammarna.
Planen för sommaren 2018 var att vi skulle fixa till utemiljön runt stugan, men den svåra torkan och den enträgna värmeböljan har satt stopp för alla sådana planer. Nu får det väl ta den tid det tar helt enkelt, men på ett sätt känns det ju nästan som att trädgårdssäsongen börjar först nu. Om jag tar bilder i samma vinklar 2019 får vi väl se vad som har hänt då, hihi!