Den kom som en första känsla idag.
Hösten.
En föraning av det som komma ska och bara lade sig i kroppen.
Jag vet det är långt kvar men den kom likväl...
Sensommar och höst föraningen.
Kanske var det den mulna himmeln.
Kanske var det jultidningarna jag råkade se och blev inspirerad av.
Kanske var det äpplena som kändes rätt att dekorera med idag.
Kanske.
Kanske.
Men det är något i vinden idag
och genom det öppna sovrumsfönstret har det första lövet flugit in och lagt sig på brädorna på golvet under mina tunna gardiner...
Viskar
hej, tiden går
och sommaren också...
Jag har tänkt mycket på döden de sista dagarna.
När en ung människa tragiskt dör är det svårt att inte bli berörd.
Det är så ofattbart hemskt.
Det väcker tankar...
Det är så otroligt mycket äpplen i år.
Den här ljusstaken som är till både kronljus och värmeljus är fin att pynta så här just nu...
Med lagom stora ofärdiga äpplen som ändå dunsat i backen.
Det är alltid många olika saker som inspirerar mig...
Som snappas upp för diverse ändamål...
Som kortet jag hittade idag...
Så himla fint att det får stå framme lite...
Detta kort fick vi för sjutton år sedan som en del av en gratulation till att vi fått barn.
Och den som skrev kortet finns inte längre med oss....
Motivet och färgen hade varit fint som tapet, (kanske finns också?)
men just nu är det del av mitt moodboard för inspiration.
Svårt att skriva något glatt idag, men jag är egentligen glad.
Jag har inget att sörja personligen...
Fast ni vet, trots allt, längst inne,
kan det ändå finnas en ledsenhet över att allt hemskt och tragiskt ska behöva hända...
Sånt som oundvikligen kommer med livet också.
Kram från mig.