När jag kliver av bussen nere i byn om eftermiddagarna har jag tre möjliga vägar hem. Var och en av dem tar bara 4-5 minuter, så det är inga långpromenader precis. Så här års väljer jag nästan alltid den väg där jag passerar flest trädgårdar. Vilken liten eftermiddagsbonus! Det bästa kommer på slutet, då jag promenerar längs en parkliknande tomt, som i dagarna har förvandlats till en riktig vitsippebacke. Så fantastiskt fint!
Annars går jag mest och väntar på att knopparna på vår lilla magnolia ska slå ut. Förra året frös ju hela härligheten bort, så blommorna är extra efterlängtade. Någon dag till, så är det nog dags. Jag längtar!