Jag vaknade förvisso ovanligt tidigt idag (för att vara en lördag), men sen hade jag lite svårt att komma igång med något vettigt på förmiddagen. Jag kollade på den nya norska trädgårdsserien Min trädgård på SVT Play, drack smoothie och tog det allmänt lugnt. Så småningom pallrade jag mig iallafall iväg ner på byn, för inköp av fyra säckar planteringsjord och ett helt flak med penséer. Jag gillar den småblommiga varianten bäst.
Det blåste ganska kalla vindar på eftermiddagen, men solen sken, så jag klädde på mig rejält och var sedan ute och pysslade i ett par timmar. Några av penséerna hamnade i en kruka i hängampeln på hörnet av ladan.
Sen städade jag bort en massa vissna höstplantor från den gröna stegen vid köksdörren. Hmm, det var ju verkligen på tiden... Nu blev det iallafall lite vårigare här, och jag passade på att sopa av trappan när jag ändå var i farten. Kvasten är köpt på marknad och är riktigt bra för just trappstädning.
Den "fula ankungen", som jag köpte på Lövparkens Trädgård i Fagersta förra sommaren, fick komma ut på vädring. Jag tycker om att den ser ut som om den är gjord av ärgad brons. (Well, om man kisar iallafall, hihi!)
De vita penséerna stoppade jag ner i plåtlådan i den gamla skottkärran på framsidan. Kärran börjar verkligen bli skruttig, men jag tycker den är himla charmig ändå. I den här lådan brukar penséerna bli kvar ända till midsommar, och sedan ersätter jag dem med blå daggsalvia. Så blir det kanske i år med.
På verandatrappan står nu en kruka med murgröna, penséer och vit gyllenlack, som jag också inhandlade idag. Gyllenlack upptäckte jag så sent som förra året, då den blev en ny favorit. Plantorna jag hade då blommade verkligen superlänge, så jag hoppas på detsamma även i år.
Lejonet Azlan fick komma ut från sin vinterförvaring i ladan, och granriset som har legat nedanför trappan ända till nu slängde jag på rishögen bakom ladan. Stenplattorna under skoskrapan skulle behöva läggas om helt och hållet, för nu håller de både på att sjunka ner i marken och bli uppätna av gräsmattan. Det orkade jag iallafall inte bry mig om idag...
Lika bra att vänta med plattorna tills vi ser hur det blir med den stackars grusgången. Den snäva kameravinkeln döljer nämligen katastrofen som är en konsekvens av tung grävmaskin på mjukblöt mark veckan innan jul, - bakom ryggen på fotografen är både grusgången och gräsmattan rejält sönderkörda. Gräs kan man ju alltid så nytt, men gången är kanske bortom all räddning och måste göras om från början. Jag tror ändå att jag ska ge mig på ett lappa-och-laga-försök imorgon.