I fönsternischen i badrummet står nu en tvålkopp i betong från Tove Adman. Den är tung och står tryggt på plats, och det bästa av allt är att det finns ett avrinningshål i botten, vilket gör att vattnet rinner ut och tvålen håller sig "o-geggig" och fräsch. Makens julklappstvålar med tallbarrsdoft är fina nog att få ligga framme. (Fröken Grön snyltar gärna på dem!)
Att hälla över schampot i enhetliga pumpflaskor med dymoetikett kändes som en god idé när jag gjorde det, men det vette tusan om det kommer att bli en hållbar lösning i längden. Nu när badrummet är nytt känns det ju kul att anstränga sig lite extra, men ge det några veckor till så har jag säkert tröttnat på att hålla fint, haha!