Imorse vaknade vi upp till strålande februarisol, som silade sig in genom stugan. (Och för första gången på länge avslöjade strålarna INTE en massa damm på fönsterbrädorna...) Jag tassade upp och slog på TV:n och gick och lade mig igen. Det var en särdeles bra start på söndagen att få ligga kvar under täcket och höra Stina Nilsson åka in en svensk bronsmedalj i damernas 3-mil.
När jag sent omsider masade mig upp luktade det kaffe i köket (maken är morgonpiggare än jag), och jag fixade en skål med A-fil och granola. Den kan väl nästan räknas hemgjord, för jag har minsann klippt upp fyra olika påsar och blandat ihop innehållet i dem i en stor glasburk, hihi! Det här äter jag till frukost varje dag, varken mer eller mindre. Kaffet tar jag alltid efteråt, som en för tidig förmiddagsfika.
I "t-korsningen" i hallen kommer ljuset in från tre håll. Dagar som dessa är det extra angenämt här; det blir nästan som en ljussluss. Köket ligger till vänster, och längst bort till höger leder en kort korridor in till sovrummet. Badrumsdörren skymtar i förgrunden till höger, och bakom min rygg ligger farstun, som vi kallar smatten. På en tråd på murstocken har jag en hängande rabatt, hihi!
Eftersom vi inte har hängt upp några krokar i badrummet än (mer än vid handfatet), så hänger våra badhanddukar på tork på nyckelkrokarna i hallen så länge. Funkar ju bra det med. Och ser ni vilken härligt orange färgklick som skymtar ute i smatten!
Det är en vallmo, som jag fick av fina floristfröken F, när jag var på byns finaste lilla blomsteraffär i fredags. Jag har stoppat ner den i en kanna med videkissar, som jag redan hade hemma. När morgonsolen strömmar in genom österfönstret är den nästan bländande stark i färgen!
Vad ska jag hitta på idag då? I eftermiddag blir det födelsedagsfika hos en körkompis, men i övrigt är det inte så mycket planerat. Söndagar är rätt sköna ändå!