 |
| Sallatskål skördad sista veckan i november, serieodlad och utplanterad i augusti. Huvudet vägde 0.8 kg. |
Att kunna skörda under lång tid eller att kunna lagra grönsaker på ett "bra" sätt betyder otroligt mycket för oss självhushållare. Då behöver vi inte skörda eller äta allt på en gång och vi kan klara oss utan stora förvaringsutrymmen. Det här är ett inlägg om mitt experimenterande med olika grödor och vad de klarar av.
För oss, Theres och jag och barnen som bor i en lägenhet och odlar rejält med grönsaker i tre odlingar känns det nästan livsviktigt att hela tiden undersöka vad våra grödor klarar av innan de ger upp. Vi behöver den kunskapen inför kommande säsonger. Det är minst lika viktigt att lära känna sina grödor och veta hur man tar hand om sina skördar som kunskapen om att odla. För mig har det varit och är en ständig resa av lyckanden och misslyckanden. Som odlare blir det så tydligt hur allt hänger samman, från frö till mun och den fantastiska och mödosamma resan där emellan. Jag kan verkligen känna en otroligt stark vördnad för våra förfäder och deras ansträngningar för att inte svälta ihjäl. Vad många umbäranden det måste har varit att odla för ett par hundra år sedan, hela familjens liv stod på spel om skördarna misslyckades. Det problemet har inte vi. Misslyckas vi kan vi gå till affären och fylla på med mer mat. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ställa om alla våra odlingar till att odla för överlevnad, att bara välja säkra kort, att odla så mycket mat som möjligt, ta bort lyxgrödorna och fokusera på just överlevnaden. Men vi är inte där riktigt än. Tanken har landat och jag och Christopher som jag odlar med på Taket har pratat om det här i ett par år. Vi får se vad som händer framöver, vi ruvar på det så att säga.
 |
| Chili skördad i växthuset på Nordanbyäng i mitten av november |
LÄS MER »