Vet ni, i år har jag inte badat utomhus en enda gång. Svalkande dopp har ju verkligen inte behövts i sommar, om man säger så. Alabasterflickan Putte har badat desto mer, och hon gör det faktiskt fortfarande varje dag. Hon är verkligen ingen badkruka, hihi! Fast ju mer hon badar, desto lortigare blir hon. En konstig ekvation...
Nu så här i början på oktober väljer att bortse från det faktum att jag faktiskt känner mig lite snuvad på sommarkonfekten. Istället jobbar jag på att möta hösten med entusiasm: "Så mysigt!" säger jag på jobbet, när regnet vräker ner utanför fönstret. "Så bra att vi har låne-paraplyser!" "Så makalöst vackert det är när löven ändrar färg." "Så mysigt att man får tända ljus!" "Så härligt att bara få vara inne och kura!" Ännu har jag inte riktigt lyckats övertyga mig själv, men jag jobbar iallafall på det.