Farbror Grön plockar svamp - stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling när den är som bäst. Plockad i staden påväg till barnens skola.

Jag lärde mig att plocka den här svampen i unga år och jag älskar både dess utseende, smak, doft och konsistens. Den är ju så otroligt ståtlig och stolt där den står. Fjällskivlingen är lite som kantareller, hittar men en så kan man nästan vara säker på att det växer några till i närheten. Vissa år som i år, dyker den upp både här och där. Ofta ser man dessa svampar när hatten är helt utvecklad som ett parasoll och det går alldeles utmärkt att plocka dem i det tillståndet också, men när hattarna är så här pass slutna, som de på bilden, är köttet mer kompakt och fast och ger ett trevligare tuggmotstånd. Dessutom suger köttet inte lika mycket fett när köttet är fastare. Ganska trist att mata på med mängder av smör och rapsolja bara för att kunna steka dem lite knapriga.

Så här ser den ut underifrån med sin karakteristiska ring runt sin fot. Foten/ stjälken använder vi inte, då den är träig, men ringen tycker vi om att äta, den är så skör och tunn och blir lätt knaprig i stekpannan och äts ofta på stående fot. Just så gillar jag att äta nystekt svamp, där och då med en gaffel direkt från pannan med lite salt och peppar på. Det finns en släkting som heter rodnade fjällskivling som anses kunna ge obehagskänslor om man äter den rå. Den har inte brunrandig fot och rodnar dessutom i köttet vid beröring. Är du det minsta osäker på vad det är för svamp du plockat ska du låta bli att äta svampen. Ha det som en regel så slipper du i värsta fall att dö. Klicka HÄR så kommer du till vårt inlägg om min svamphistoria och hur jag försvann under en idrottstävling när jag var liten för att jag hittade massor av svamp.
LÄS MER »