En semestervecka kvar och det känns ganska overkligt att tänka på jobbet. Vi lämnade jobb och uppdrag för semester den 31 maj och det är verkligen längesedan. Som ni säkert förstår har det varit helt underbart med långsemester. Men som sagt, en vecka kvar och vi ska njuta fullt ut av de sista dagarna på Skrea strand i Falkenberg. Här hemma har vi katt- och husvakter på plats d.v.s. Jens dotter Lollo med pojkvän.
Igår hade vi en fantastiskt kul, trevlig och betydelsefull kväll. Vi hade bjudit hit mina gamla vänner Lena och Sven, Biggan och Tobbe. Även Lotta var bjuden men hon fick tyvärr förhinder. Vi har känt varandra sedan vi var barn och ungdomar, träffats och umgåtts genom åren. Det var längesedan vi umgicks på detta sätt, kanske 10 år sedan och en del har ju hänt en del i mitt liv, som ni vet. Hur som helst så kändes allt lika kul och trevligt "som förr". Tiden rusade iväg och kl. 00.30 tyckte gästerna att det började bli dags att resa hemåt.
Å vad roligt och mysigt det var att träffas!
Vill också tipsa om en läsvärd bok: "Under Vintergatans alla stjärnor". Själv har jag lyssnat på den och blev fascinerad av innehållet. I början kändes boken som en lite naiv story men den blir mer och mer intressant. Boken handlar om Emma 30+ som är utarbetad och haft en trasslig kärleksrelation. Hon bestämmer sig för att vandra pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien d.v.s. 80 mil. Boken är mycket tänkvärd med många kloka ord som vi alla behöver. Boken får läsaren att tänka till över vad som verkligen är viktigt i livet och det är olika för olika människor.
Bl.a. fick Emma, av en annan vandrare, med sig hela dikten skriven av Marianne Williamssom, som betydde mycket för henne. Här citerar jag endast de första raderna:
"Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest."
Ha det fint allesammans och njut av vår fina sommar!