På mitt jobb avslutas alltid läsåret med en dagsutflykt av något slag. En särdeles trevlig tradition, som idag ledde oss till en av Skånes absolut vackraste platser: Mölle på Kullahalvön.
Högst där uppe på kullen tronar det anrika gamla Grand Hotell, där vi intog både förmiddagsfika och senare också lunch. Vilket ställe!
Om man vänder på kameran kan man inte annat än konstatera att utsikten härifrån ner över hamnen är häpnadsväckande vacker. Nog hade man kunnat tänka sig att häcka ett tag, åtminstone över natten.
Även insidan av hotellet är något extra, med ljuvliga takmålningar, sekelskiftesmöblemang och fantastiskt god mat.
Under lunchen var det lätt att drömma sig bort och fantisera om alla storslagna fester som måste ha ägt rum i det här vackra verandarummet genom århundradena. Om man kisar lite grann kan man fortfarande nästan se de tjusiga 1800-talsdamerna dansa runt i sina frasiga klänningar.
Runt 1890-talet blev Mölle känt som ett syndens näste, när män och kvinnor badade tillsammans i utmanande baddräkter. Tydligen kom det folk hit både från Danmark och Tyskland för att beskåda spektaklet. Men synden visade sig vara utmärkt marknadsföring, för i början av 1900-talet kom det över 50.000 badgäster till Mölle varje sommar!
 |
| Bild från "Allt om historia" |
I hamnbutiken nere i byn kan man fortfarande köpa de där syndigt läckra baddräkterna. Där hittade vi också ett annat spår från svunna tider. Vad kan det tänkas vara för ståtligt sällskap som kör runt i det här ståndsmässiga vrålåket?
I hamnen ligger flera charmiga små sjöbodar.
Och hela Mölle är fullt av vackra hus och likaledes vackra trädgårdar.
Vi hann också med en sväng upp på Kullaberg, som till stora delar består av ett stort naturreservat. Minns ni TV-serien "Kullamannen" som utspelade sig här? Den är förvisso ända från 1967, men jag minns den även från min barndom på 70-talet.
Här hittar man Kullens fyr, som är ett känt landmärke här i Skåne. Fyren är landets högst belägna och starkast lysande. Dessutom är det Sveriges äldsta fyrplats, med anor ända från 1500-talet. Bara det!
Klippor, himmel, sol och hav. Vad mer kan man begära? Ja, en gul bänk sätter ju onekligen ytterligare guldkant på tillvaron. Här vill man sitta länge och bara kontemplera över Guds skapelse. För nog kan man bli snudd på religiös när man ser sådant här?
På eftermiddagen rullade vi hemåt igen, fulltankade av intryck, sol, energi och god mat. Nog kommer det bli svårt att toppa det här nästa år.