I anknytning till paviljongen på Chelsea Flower Show låg de mer påkostade trädgårdarna, som var skapade av kända trädgårdsdesigners och gick under namnet show gardens. Mest iögonfallande i år var nog den här futuristiska kinesiska rhododendronträdgården. Kanske inte vad man vill ha i sin egen trädgård, men väldigt spännande att titta på här.
En av trädgårdarna var designad med Covent Garden som inspiration, och de här vackra industriella valven hade jag absolut kunnat tänka mig nere i moraset, hihi!
Den här eldiga figuren tyckte jag också mycket om. Plantorna runtomkring var valda med omsorg och matchade fint; speciellt den blommande perukbusken till höger.
Det är läckert när man först inte lägger märke till saker, trots att man står rakt framför dem. Som det här vackra ansiktet, till exempel. Och växtvalet var ju också fullkomligt ljuvligt.
Cirkelformade portaler återkom i olika varianter. Just den här kom i ett par som stod efter varann och bildade en vacker inramning till lupinerna, pionerna och det gröna i bakgrunden.
Lupiner var ett populärt inslag i många rabatter. Kul, speciellt med tanke på att de är lite svartlistade som invasiva här hemma. (Fast det kanske mest är de vilda varianterna.) Den här kombinationen var extra maffig, tyckte både jag och mina kollegor.
De där rödtoppiga blommorna återkom också på flera ställen. Vad är det de heter nu igen? Egentligen makalöst kitchiga, men samtidigt himla läckra!
Med tanke på hur populärt det är med grönsaksodling nuförtiden, så får jag säga att det var ovanligt lite sådant på utställningen. Det fanns ett par visningsträdgårdar som var köksträdgårdar, men i övrigt var det faktiskt mest blommor och rabatter.
Några maffiga växthus fanns det naturligtvis.
Varför inte ett i turkosmålad metall? Och hyllorna var riktigt fina.
Blir det mer engelskt än ett potting shed? Dahlior i kruka och en massa loppisgrejer känns ju som något jag faktiskt skulle kunna åstadkomma själv, hihi!
En charmig vagn på hjul kan man visst också ha. Det vore ju perfekt som gäststuga i moraset här hemma, men de var himla dyra kan jag säga. Att plantera i zinkbaljor är däremot billigare att kopiera. Verkligen my cup of tea!
I de här rostiga karen vibrerade vattnet, men det var inte så lätt att fånga på bild. Roströda toner är ju alltid himla snyggt i det gröna. Kanske har de något sådant här på skroten här hemma?
Varför nöja sig med baljor och vattenkar när man kan gräva sig en hel sjö? Med BÅT och allt! Och i bakgrunden en liten fuskruin med tromp l'oeil (målad synvilla). Jag måste nog ha en båt iallafall, hihi!
Har ni tröttnat nu? Nu pausar jag iallafall för den här gången, men det kommer säkert mer en annan dag. Det finns fortfarande så mycket fint att visa!